29 augusti 2015
20 augusti 2015
18 augusti 2015
Feber
Det glömde jag berätta men nu kryper jag fram till korset och blottar min strupe. Jo, senast vi åkte Finlandsfärja hade jag, inför resan, i ett svagt ögonblick, lovat (det kommer jag i och för sig inte ihåg) de övriga i familjen att i en dimmig karaokebar framföra AC/DC:s låt "Thunderstruck" (från albumet The Razor's Edge, 1990).
Nån timma innan "föreställningen" skulle dra i gång kände jag mig plötsligt febrig, febern steg väl uppemot en 37.1, och ont i halsen hade jag. Nej, jag kände mig inte alls kry för att stiga upp där med micken i högsta hugg.
Det bidde således inget av framförandet. Nå, det går fler tåg eller snarare båtar i det här fallet. Kanske.
12 augusti 2015
Nu och då
Spjutet har landat och på östfronten nytt. Det var väl för väl och glädjande nyheter. I Kuortane i lördags hivade Sanni Utriainen, 24, iväg pinnen så att nackhåren reste sig. Resultatet och perset 63.06, det längsta finländska kastet på över åtta år, innebär att hon kan kvittera ut en VM-plåt. Med andra ord, finländskan kan packa ner mössa, ett glatt humör och spikskor i trunken och bege sig till Peking med huvudet högt.
Lyckas hon med samma prestation som i Kuortane kanske hon kan nå en sjunde-åttonde plats i finalen (30.8), och då tar jag i så att jag spricker, men först skall ett nervdallrande kval (28.8) klaras av. I den finländska spjutstatistiken, med nuvarande spjutmodell, är bara Tarvainen, Ingberg och Kolkkala snäppet bättre.
Några år därefter, har jag för mig, jag vill inte ens kolla upp det, ertappades hon med byxorna nere och tassarna i brödrosten. Verouli testades positivt för nandrolon, om jag inte missminner mig, i samband med OS 1984.
9 augusti 2015
Foton från Finland
Alla vägar bär till Kåtnäs.
Järnvägsbron över Närpes å.
Centralidrottsplan i Närpes. Under upprustning.
Föräldrarnas utedass i skärgården i Nämpnäs
Don't count your chickens before they're hatched.
8 augusti 2015
Frid över hans minne
På vägen ner från Sydösterbotten till Åbo hamn stannar vi till i Kortela, på ABC, för en kortare paus. Min vana trogen greppar jag tag i en tidning, denna gång Länsi-Suomi (Torstaina 6. Elokuuta 2015) och får syn på en notis som fångar min uppmärksamhet.
Antti Leppänen är död. Hockeymålvakten hade sin storhetsperiod under 70-talet och representerade Suomi i 98 A-landskamper. Leppänen var under hela sin karriär moderklubben,Tammerfors-laget, Tappara trogen.
Han deltog i 98 A-landskamper, tre VM, ett OS och en Canada cup-turnering (den första 1976). Inför hemma-VM 1974 skadade han sig i knät vilket medförde att reserven Wetzell tog hand om spaden och resten känner ni till: Wetzell ertappades senare med efedrin och dopingskandalen var ett faktum.
Själv har jag klara minnesbilder från hans tid mellan stolparna. Sånt glömmer jag aldrig. Den något kantige, runde, ägare av enorma polisonger, ville ogärna ner på isen och larva sig. Publikfrieri fick andra sköta om. Han stod mest. Och stod. Stelt. Placeringssäker! Den första målvakten i de finska rinkarna att använda sig av skräckinjagande mask. Och han höll masken.
Jag har tidigare, i ett blogginlägg, rankat de bästa finska puckmottagarna på min alldeles speciella lista. Leppänen platsar inte bland de tio. En lista som är bäst före. Dags för en uppdatering?
"Leppä" blev 67 år. Frid över hans minne.
1 augusti 2015
Hjärtslag och andningsfrekvens
Det där med att "låtsas som om att det regnar". Vissa arter som is- och brunbjörn når upp till hastigheter av 40 eller 50 km i timmen. Detta har jag snappat upp på google. Intressant.
Cyklisten bör under rådande omständigheter klara sig med skinnet i behåll, om nu inte en ynkrygg dyker upp från ingenstans och slänger en kopp urin på cyklisten. Då kan det sluta riktigt illa. Jag vill inte alls tänka på det. Nej, nu skall jag krypa till kojs. Ingen ide att sitta uppe längre. Ses runt hörnet imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)