Måndagens text

I skrivande stund, dagen efter den hypade VM-hockeyfinalen, och när almanackan brakat iväg till den 18 maj, riktas blickarna återigen mot forna Sovjetunionen. Och det är inte bara på grund av landets svidande nederlag mot Lönnlöven. Nej.

All världens ögon har ju under en längre tid varit fokuserade på landet i Öst och på Putins stridslystna imperialism där Väst å sin sida tystlåtet tolererar hans aggressivitet som kränker andra länders suveränitet. Jag tänker givetvis på Ukraina, militärens lurpassande vid finska gränsen, intrång i Finlands och Sveriges luftrum och farvatten. Så sent som i februari sköts den välkände Putin-motståndaren, den tidigare premiärministern Nemtsov, till döds inför öppen ridå, alldeles i närheten av högkvarteret Kreml.

Ryssland är med andra ord ständigt i skottgluggen. Den brännande frågan som jag ställer: är Putin en produkt av Ryssland eller vice versa?

Och som ovanpå allt detta inkluderar jag Andrej Zvjagintsevs senaste filmverk Leviatan (jag har i ett tidigare inlägg här på bloggen skrivit om en annan av hans filmer) som jag såg för ett par dagar sedan. Filmens titel anspelar på ett bibliskt sjöodjur som omnämns i Gamla testamentet.

Det är en ödesmättad, korrupt och vodkaindränkt story som regissören målar upp med breda och skarpa målarverktyg och man kan se den som en spegelbild av Putins Ryssland. Filmen har förresten blivit sågad av kulturministern Medinsky som menar att den ger en helt felaktig bild av det ryska samhället. Man kan också se den som en skildring av den lilla människans hopplösa kamp mot överheten, om människans hunger efter upprättelse och rättvis behandling i en värld där din närmaste granne kan vara din fiende.

I korta ordalag och utan att avslöja för mycket kretsar handlingen i filmen kring Kolja och hans familj som bor i ett hus, vackert beläget, i en stad i nordvästra delen av Ryssland, nära Barents hav. Kolja är anfäktad av dryckenskapens besatthet och rycker gärna in som bilmekaniker när tillfällen erbjuds.

En dag beslutar ”den allsmäktige lekande guden”, tillika borgmästaren Vadim, hårt ansatt av kyrkans prästerskap, att expropriera, det vill säga tvångsinlösa, marken för en spottstyver där familjens hus står. Kolja anlitar en advokat till sin hjälp, en gammal barndomsvän, men försöket att stoppa husrivningen går om intet. Koljas flickvän försvinner. Sonen omhändertas. Den nedsupne bilmekanikern lämnas på bar backe och hela hans liv rämnar.

Se den! Den sätter djupa avtryck. Jag lovar.