31 oktober 2014

Hallå


1900-talets sista stumfilm. Såg den härom natten. Aki Kaurismäki levererar sin vana trogen. Och musiken är ändlöst vacker. Och Kati Outinen är magnifik som vanligt. Från 1999. IMDB betygsätter med 7.0. Jag ger den 9.0. Punkt slut. Om ni inte har sett, se den!



Herkules und Bonbon klurar. Upphöjda slappsvansar. Konversationen dem emellan är avspänd. Så är det inte alltid men för det mesta är de fina kompisar. Burmese eller burmesar, där.

25 oktober 2014

Koforit goes food

Människan lever icke allenast av bröd. Nej, en och annan varmrätt slinker också ner. Utav bara farten. Rätten som snart presenteras har seglat upp som en av favoriterna och har följande namn: houngsglacerad fläskfilé med ugnsbakad potatis och grönsaker (4 portioner).

4 bitar fläskfilé á 100-150 g smör till stekning, skippa margarinet! 4 msk flytande honung, salt och peppar. 4 bakpotatisar (modell bauta), 1 msk smör, i rödlök i strimlor, 1 tsk vinäger, blandade grönsaker t ex morotsslantar, sockerärter, haricots verts, 4 msk matlagningsyoghurt.

Bryn filéerna i matfettet. Pensla dem med honung och krydda med salt och peppar. Sätt in i ugn 175 grader, ca 20 min, eller tills de är genomstekta.

Skiva bakpotatisarna tunt, använd osthyvel, fungerar bra men akta handlederna. Fördela dem, potatisarna alltså, på en smord plåt och baka dem i ugnen ca 15 min, här hos oss 50 min!, eller tills de är genomstekta och gyllenbruna.

Hetta uppe en kastrull och lägg matfettet och strimlad rödlök. Häll i vinäger och grönsaker. Börja med den grönsak som har längst tillagningstid, t ex morötterna. Tillsätt haricots verts och sockerärter när morötterna är nästan mjuka.

Fördela potatisskivorna på tallrikar och lägg på grönsaker och fläskfié.

Servera med matlagningsyoghurten.

Till denna anrättning, förslagsvis, något chilenskt i 150 kronors klassen. Smaklig måltid.

_ _
 
Fotboll. Resultaten gick inte min väg idag.  Först förlorade Leeds hemma 1-2 mot Wolverhampton. Och i La Liga vann hemmalaget Real Madrid med 3-1 i ett elektriskt EL Clásico. Noterbart är att Suarez spelade sin första match på fyra månader. Han assisterade Neymar vid ledningsmålet men vad hjälpte det. Barca är inte på bettet. Än.


_ _

Har skrivit upp denna i min svarta bok. Väntar i pipelinen.

21 oktober 2014

Allt är stilla

-"Vad är det? Är du arg?"

Jag svarar inte.

-"Du borde gå och lägga dig, kvällen är sen."

Jag sitter kvar orörlig framför datorn med ett tomt ark ironiskt stirrande på mig. Varje spår av ord har utplånats. Jag stirrar in i: INTET.

Allt är stilla. Avstannat.

 
Tänker på den där kyrkoherden, pastorn. Han som skall köpa ny bil, han vill väl ha en med lite prästanda.

20 oktober 2014

Det lyser

 
 
Jag går tillbaka för att se om någon släckt men, nej. Det lyser.

19 oktober 2014

Nattens finne

Tog tre matcher men nu är väntan över. Jori Lehterä, 26, kan andas ut. Den väldige finländaren, med det smarta spelsinnet, lyckades i segermatchen mot Ariozona Coyotes äntligen göra sitt första NHL-mål. Inget märkvärdig strut alls.  På pass av Steen bröt han in från vänsterkanten och hittade, med ett snärtigt skott, en glipa vid första stolpen, ett mål som betydde 5-1. Såg inte helt otagbart ut. Mv Smith stod och sov för ett ögonblick.



I segermatchen, 6-1 till slut, stod Lehterä , med fyra säsonger i KHL, dessutom för två målgivande passningar och var en av matchens förgrundsfigurer tillsammans med tremålsskytten Jaden Schwartz. Bra kväll för St. Louis med andra ord. Och säkerligen måste det kännas extra skönt för den gänglige finnen att måfabrikationen äntligen har kommit igång. Pressen har släppt. Nu lär det bli fler trevliga stunder för St. Louis, med  centern Lehterä som härförare. Nu har han ångan uppe.

Kuriosa i sammanhanget.  Lehterä är för övrigt den 116:e finnen som lyckats med att näta i NHL-historien. Bara det är ju värt en kopp kaffe med ett wienderbröd där till.

18 oktober 2014

Toppfilmer

Filmer. Det där med listor. 10-i-topp-lista. Lika svårt som alltid, att välja och vraka ur ett digert arkiv. Fick frågan härom dagen: Vilka filmer som skulle hamna på min/din tio-i-topp? På rak arm, när man får den hedervärda frågan kastad så där i ansiktet under en uppsluppen kafferast, utan betänketid, så är uppgiften övermäktig men med lite distans och tankearbete så kan den se ut enligt följande:
  1. Festen (1998) - Thomas Vinterberg (regi)
  2. Lida (1990) - Rob Reiner
  3. What ever happened to Baby Jane (1962) - Robert Aldrich
  4. In to the wild (2007) - Sean Penn
  5. Wild at heart (1990) - David Lynch
  6. Delicatessen (1991) - Marc Caro, Jean-Pierre Jeunet
  7. Amarcord (1973) - Frederico Fellini
  8. Svart katt, vit katt (1998) - Emir Kusturica
  9. Fula, skitiga och elaka (1976) - Ettore Scola
  10. Schindler's list (1993) - Steven Spielberg
Utanför listan hamnar sådana storfilmer som Spartacus (1960, Stanley Kubrick), Amelie från Montmartre (2001, Jean-Pierre Jeunet), Livet är ett mirakel (2004, Emir Kusturica), Mannen utan minne (2002, Aki Kaurismäki), Fåglarna (1963, Alfred Hitchcock), Lost in translation (2003, Sofia Coppola) och i princip allt av Polanski, Haneke och Allen. Och då har jag inte ens nämnt Okänd Soldat (1955, Edvin Laine) och Tyrannosaur (2011, Paddy Considine). Ja, ni ser. Svårt som bara den.

14 oktober 2014

Ingenting har hänt



Blicken löpte långsamt över skogsbrynet, men där fanns ingen. Ingenting rörde sig, ingen stod där. Inga ljud hördes över trakten. Det var ingen i vägen. Ingen iakttog mig. Inga träd växer till himlen, tänkte jag. Plockade fram penna och skrev i min svarta bok:

0-2. Fiasko.

Sedan traskade jag vidare, som om ingenting hade hänt.

13 oktober 2014

Feelgood



Film. Indisk familj, på flykt, flyttar till södra Frankrike, startar restaurang efter vissa problem (skrotbilden som familjen färdas i kollapsar i en avkrok) mittemot en annan restaurang, en lyxkrog, belönad med en stjärna i Michelin-guiden. Historien är hämtad från en bok av Richard C. Morais och för regin står Lasse Hallström.

Efter knölig startsträcka, den indiska familjen utsätts för rasistiska påhopp, skapas band mellan de två restaurangerna och ljuv musik uppstår bland kastruller, kräftstjärtar, tikka masala och kryddor. Spännande aromer blandas. Kärleken börjar spirar, bland annat mellan de två unga kockarna, på vardera sidan av vägen. Främlingsfientligheten byts ut och vänskap tillträder, och som vi säger, förbrödring över kulturgränserna.

Det är en mycket varm och vacker film; matbilderna, landskapen. När jag sitter där, på Victoria, i den halvfulla salongen, har jag stor lust att plocka fram mobilen och springa fram till duken för att instagramma. Ibland tenderar filmen att bli för sötsliskig men det gör mig ingenting. En feelgood-rulle som får oss besökare att må bra i höstkylan.

Men, vad har hänt med Helen Mirren? Knappt jag känner igen henne längre. Hon börjar mer och mer likna Nicole Kidmans mamma! Måhända att båda går till samma operationsklinik. Sak samma. Filmen ger jag högt betyg, Och det är skådespelarna som drar det stora lasset.

11 oktober 2014

Finland-Grekland

Fotboll. F-gruppen. EM-kval. Rejäl portion med kolhydrater till middagen, i morse tuggade jag i mig en stor tallrik med havregrynsgröt. En bra lördag så här i skymundan. Och medan detta skrivs sänker sig mörkret över Stockholm men mina tankar återfinns på en helt annan plats för tillfället.

Jag säger, Helsingors, Olympiastadion. Snart är det dags för ännu en i raden ångestladdade tillställningar. Talar givetvis om Finlands måstematch i kväll mot ett svårspelat och försvarsinriktat Grekland. Tänk, det är bara 10 år sedan Grekland tog hem EM-titlen. Laget vann överraskande 1-0 (Charisteas, ja ,ni kommer ihåg) mot värdlandet Portugal. En veritabel bomb, den gången. Grekland har inte rosat marknaden direkt efter EM-vinsten. Nej.

Vi bör poängtera att Grekland kvalificerat sig för VM tre gånger (1994, 2010,2014) och i EM-slutspelet har de grekiska filosoferna visat upp sig vid fyra tillfällen. Finland har aldrig deltagit i vare sig till VM- eller EM-slutspel. En sanning som är svår att smälta men så är det. Fotbollen är nationalsport i Grekland men i Finland är den långt nere i källaren. Där har ni lite av förutsättningarna inför kvällens viktiga EM-kvalmatch.

Nu är det upp till bevis. Skall Finland kvalificera sig till sitt första mästerskap i EM krävs det vinst i kväll. Annat än tre poäng vore en skuffelse för det törstande finländka manskapet.  Blir inte lätt men jag sticker ut en kraftig stortå och tror, det måste jag göra, att Mixus lärjumgar vinner med 1-0 (Eremenko på frispark). Jämnt blir det hur som helst, det brukar det bli när de här två lagen möts, förutom 2001(?) när finnarna tvålade till "den hellenska republiken" med osannolika 5-1. Finland har också en torsk med 1-8, från slutet av 70-talet, men den har jag föträngt.

Finlands startelva mot Grekland: Niki Mäenpää; Kari Arkivuo, Niklas Moisander, Joona Toivio, Jarkko Hurme; Alexander Ring, Tim Sparv, Perparim Hetemaj; Roman Eremenko, Riku Riski; Teemu Pukki....Jarkko Hurme?

8 oktober 2014

I den virvlande höstvinden

Singlande höstlöv. I mångfaldens skiftande färger. De dansar runt oss, fulla av liv. De lever ett eget liv i den vilda vinden. Några faller genast till marken och klibbar sig fast under en sko. Vi trampar på dem och släpar med dem i smutsen utan att desto vidare reflektera över det. Vi går på. Och inom kort skall allt sopas undan med hjälp av riklig snömängd.

På skolgården, i snålblåsten, byter idolkort ägare, några spelar fotboll, andra hoppar hopprep som om det vore sista dagen i deras liv. En till synes, på ytan, gungande och tillåtande miljö. Tysta överenskommelser och knivskarpa blickar.  En liten klick står utanför och tittar uppgivet och förnedrat på. Utsorteringen av människor sker redan i unga år.

Utanför Coop, han sitter där, vareviga morgon, med pappersmuggen och försöker skramla ihop till brödfödan. Han vädjar desperat om några extra kronor som kan skänka honom ro och en strimma av hopp, allt medan vi rusar förbi, i vår egen slutna värld, stressade med fulltecknade almanackor och skållhett kaffe. Vi har inte tid, det skaver. Det passar inte in i vår världsbild. Sverige – i ett land där alla skall må bra.

Och på Centralen är ännu ett tåg försenat. Det är lätt att spåra ur och skena iväg med tankar och förnuft. Det är svårt att vara människa. Vi värderas efter våra prestationer, det är inget nytt. Vi försöker passa in i normen, få ett kvitto på att vi duger. Det är en hets och en ständig jakt efter att få bekräftelse. En fullkomlig och hänsynslös strävan efter att bli ”normaliserade”. Vi är ju bara människor av samma skrot och korn, ja, av samma kött och blod.

Och när allt kommer till kritan känns det futtigt att i ett välmående land som verkar ha allt diskutera tiggarnas existensberättigande, för att nu ta ett exempel ur högen. Hur orkar vi? Kan vi lägga energin på någonting annat istället? Imorgon kan det vara din tur eftersom livet inte alltid är säkert utstakat. Det är en skör tråd och allt kan förändras över en natt. Vad vet du om din nästa där du sitter i din skyddade och kaffedoftande verkstad, med sju sorters kakor upp över öronen.

Och om sanningen skall fram så är det är inte lätt att få kontakt med andra, komma in i en gemenskap, inte ens för människor födda i detta avlånga land. Vi verkar inte speciellt intresserade av varandra längre. Vad kan det bero på? Måhända är vi så skeva i vårt tankesätt att vi är beredda att omfamna varandra bara om vi är stöpta i samma form. Allt medan löven ringlar ner och kylan biter tag i kind och ben. Och vad är väl ett höstlöv?

Aktuell bok och liga

På nattduksbordet. Danny Wattins "Herr Isakowitz skatt" bereder mig stort nöje. Boken är en på samma gång sorglig och humoristisk berättelse om ett av historiens mörkaste kapitel. Dramatiska livsöden, livsavgörande tillfälligheter och starka karaktärer som formats i skuggan av nazismen. Jag befinner mig för tillfället halvvägs in i alstret.

Hade annars svårt för några dagar sedan att bestämma mig för vilken bok jag skulle välja men lotten föll på Wattins. Fortsättning följer.


 
Tidigare idag försökte jag mig på att räkna antalet svenska hockeyspelare som spelat till sig en plats i årets upplaga av NHL som startar i natt, svensk tid.
Vad fick jag det till? 57 stycken? 59? Äh, skit samma. Det är lättare att plocka ut de finska dito: 25. Ingen Teemu och Saku. De har lagt - som vi alla hockeyentusiaster vet -  grillerna på hyllan efter lång och trogen tjänst. "Finsklaget" i årets NHL är Minnesota, fyra spelare varav en målis. Hur många minuter kommer lagkapten Mikko Koivu att snitta per match?

Vad mer? Phoenix har bytt namn till Arizona, annars inget annat häpnadsväckande, tycker jag. Spelarövergångar i vanlig ordning och jag hade - om sanningen skall fram - sett framemot att följa unge Kasperi Kapanens framfart i Pittsburgh Penguins men tydligen finns det ingen plats för honom när laget nu har spikats, trots att han inte alls gjort bort sig i träningsmatcherna. Enligt säkra källor har han återvänt till sin moderklubb KalPa, Kuopio. Kasperis far är den mer kände Sami men det visste ni redan.

Skall givetvis hålla extra koll på virvelvinden André Burakowskys framfart i Washington. Han kan bli ett utropstecken i världens bästa liga. Hans offensivlusta och tekniska kvaliteter är det inget fel på, de defensiva uppgifterna får lagkompisarna sköta om. Från Burakowskys klubba kommer det att rassla in poäng.

Text-tv:n och framför allt fjärrkontrollen kommer att nå kokpunkten. Och sidorna är: 235, 255 och 256. Yle teksti-tv. Vilket lag som får lyfta NHL-bucklan återstår att se. På papperet ser Chicago och Colorado starka ut. Återkommer med nedslag från NHL längre fram. Fortsättning följer.

4 oktober 2014

Grannfolket och Hemmer

Teaterföreningen Grannfolket uppförde "Fattiggubbens brud", ett drama av Jarl Hemmer, i mitten av 90-talet. För regin stod Lennart Harrysson och pjäsen framfördes x-antal gånger på Skeppsholmen inför fullsatta läktare. Trots en hel del bekymmer under arbetets gång, manfall i genrepet etc, lyckades teateruppsättningen framställa Hemmers drama med bravur. En fullkomlig succé!




Ovan ser ni några ur uppsättningen för fotografering. Inte den bästa skärpan i bilden men håll till godo ändå. Skärp till er!


Grannfolket har annars varit verksam sedan 1987 och spelar finlandssvensk och finländsk dramatik. Föreningen vill vara ett inslag i kulturutbudet i Sveriges huvudstad och sprida information om finlandssvenskt författarskap.

Ställer man frågan till regissör Harrysson om vad som skiljer en amatörskådespelare från en proffsskådespelare citerar han gärna Peter Brook, som har uttryckt det på följande vis: "Det enda som skiljer en amatör ifrån en professionell är att amatören slutar när motivationen tar slut."

Vem var Jarl Hemmer, egentligen? Den finlandssvenske författaren Hemmer föddes i Vasa, Österbotten, den 18 september 1893. Han tog livet av sig genom att skjuta sig för pannan i diktarhemmet i Borgå på Finlands självständighetsdag den 6 december 1944.

Skådespelet "Anna Ringars" skrev han som drama 1926 och som kortroman kallad "Fattiggubbens brud" några år senare. I "Fattiggubbens brud" som Grannfolket valde att kalla pjäsen, framträdde i symbolisk form Hemmers försonings- och förklaringstanke.

Hemmer grubblade annars över lidandets problem och gav uttryck åt en stark längtan att försona motsatserna i livet och därigenom nå fram till en inre harmoni. I sin mest betydande roman d v s "En man och hans samvete" (1931) - för vilken han belönades med ett nordiskt litteraturpris - försökte han med starkare intensitet än tidigare tränga lidandets och det ondas problematik in på livet.  Hemmer var starkt påverkad av Tolstojs lära och ständigt brottandes med de existentiella livsfrågorna.

2 oktober 2014

Kvällsfunderingar

Golvläggaren intog första parkett. Sedan försvann han, lack och golvad. En listig djävul.

Trubaduren fick vistidsanställning.

 
 
"Man blir inte fattig av att någon annan får en löneförhöjning, men man kan bli fattig om man inte längre har råd med något som plötsligt anses vara en social nödvändighet." -  Ekonom Tim Hartfords definition av fattigdom på 2000-talet.

1 oktober 2014

Malmö FF

Fotboll. Dubbelglädje för di blåe. Malmö som fotbollsstad kokar och glädjen står högt i tak. Inte nog med att laget ser ut att ha säkrat Allsvenska guldet så har det avancerat till fotbollens finrum d v s Champions League. Och ikväll möter Malmö FF grekiska Olympiakos i sin första hemmamatch i det penningstinna slutspelet. Är det någon match som malmöiterna skall vinna så är det just denna.

Malmö FF har givetvis ett gott självförtroende i sin hemmaborg men vi får icke glömma att Olympiakos i förra omgången hemmavann mot ett av Europas topplag Atletico Madrid. Olympiakos är med andra ord inget duvungegäng. Dock, hemma och borta är två vitt skilda saker.

Om jag skall tippa resultatet - och det gör jag gärna - i kvällens hyperintressanta drabbning så tror jag att Malmö gör, med hemmapubliken i ryggen, en gedigen insats och vinner med 2-1. Därefter är det roliga slut för pågarna. Kanske att laget kan knipa en pinne eller två till hemma men inte fler. Missa inte. TV 6 visar matchen med start 20:45. Inte långt kvar nu.



Hade ju gärna sett Pa Konate (bilden) från start ikväll men i den preliminära laguppställningen tar Ricardinho tillbaka sin plats på vänsterbacken. Konate visade senast borta mot Juventus och i play off till CL att han har kvaliteter sin unga ålder till trots. I Juventusmatchen uppvisade han en härlig entusiasm och en respektlöshet som kan bära långt. En favoritspelare. Här har Malmö och svenska fotbollslandslaget en riktig "comingman". Kom i håg var ni läste det först!

Nygammal text

I detta inlägg hade jag för avsikt att beröra riksdagsvalet 2014, t ex om det där syndromet när många istället för att lyfta fram egna budskap attackerar motståndarnas politik. Debattklimatet är ju som alltid oftast lågt, rena sandlådenivån, faktiskt. Men, nog om detta. Jag byter spår och ändrar riktning men ändå inte!

Efter välbehövlig sommarvila inventerar jag semesterns bokskörd och lyfter fram en utgåva, en så kallad pamflett, ur högen som heter Ljudmila från Tjernobyl (Ordfront). Och då är vi inne på kärnkraftsfrågan plötsligt. Ja, kärnkraften som energikälla. En källa som tål att diskuteras, inte minst med tanke på de följder som uppstår, såväl mänskliga och ekologiska, när olyckan är framme.

Nämnda bok handlar och påminner oss om vad som kan hända, om naturens enorma kraft och människans ofullkomlighet att helt hantera den. Det är ukrainskan Ljudmila Ignatenkos ord och minne vi får ta del av berättade för journalisten Gunnar Bergdahl. Då, 1986, alltså för 28 år sedan, var hon 17 år ung och förälskad. Framtiden såg ljus ut. I staden Pripjat skulle hon skaffa sig ett nytt liv, förverkliga sig själv, och bilda familj med sin käresta, brandmannen Vasilj.

Natten mellan den 25 och 26 april går larmet. Den havande Ljudmila hastar skräckslaget ut på balkongen. Hon ser brandbilar nedanför, får syn på sin make och ropar till honom: ”Vart ska ni?” Han svarar: ”Det brinner på kraftverket, gå och lägg dig. Jag väcker dig när jag kommer hem.”

Maken återvänder aldrig hem igen.

Ljudmila från Tjernobyl beskriver en stark kärleksrelation men är samtidigt en ohygglig och sorglig berättelse om vilka oerhörda risker kärnkraften innebär, i det här fallet en härdsmälta av gigantiska mått. Samtidigt som förordet i boken skrivs, i slutet av mars 2011, sveper en flodvåg fram över Japan.... en flodvåg som skakar om allt, inklusive kärnkraftsverket i Fukushima. Det som aldrig fick hända, hände. Harrisburg. Tjernobyl. Fukushima. Tage Danielssons sannolikhetsmonolog ringer i mina öron.

Apropå det svenska riksdagsvalet, ja. Opinionsmätningarna tyder på ett regimskifte. Då kanske vi kliver på en ny seglats med kapten Löfven vid rodret, på en resa där klassklyftorna minskar och de mjuka värdena får ett uppsving... Den som lever får se.