30 juni 2014

Färglöst

 
Juli redan imorgon. Fortsätter vädret så här blir det ingen färg.

Interferens


Sommartider. Semester. Uppmaning eller varför inte en-året-runt-påminnelse: ändra till flygplansläge eller stäng av apparaten helt och hållet.

26 juni 2014

A Lennart

En av mina personliga favoritexpertkommentatorer (många bokstäver i ordet där) heter Anders Lennart Juhlin. Han jobbar som friidrottsstatistiker på Svenska Friidrottsförbundet och har sedan många år tillbaka hörts och setts i radio och TV som expertkommentator vid friidrottsevenemang.

Juhlin är ständigt uppdaterad. Påläst. Kunnig. Brusar aldrig upp utan behåller lugnet i alla situationer, diametralt motsatt till t ex Glenn Strömberg i VM-fotbollen. Han har väl en pärm som han skriver i, sa en avundsjuk medmänniska en gång. Må så vara men när det gäller friidrottens mysterium är Juhlin alltid på tårna. Ständigt lurpassandes i startblocken.

En fd kollega till mig berättade för mig en gång att han ringde upp mister Juhlin en sen kväll och ville ha lite siffror vad beträffar de amerikanska uttagningsförsöken på 400 meter häck. Juhlin var inte ogin utan rabblade upp tider och namn på löpande band. Kollegan kunde känna sig tillfreds med uppgifterna. Kvällen var räddad! (Vad nu den fd kollegan skulle med dessa tider till?!)

Läste någonstans att Juhlin har en magisterexamen i matte, astronomi, fysik och numerisk analys, och intresset för friidrotten kom just genom siffrorna och statistiken. Hans eget idrottande är däremot obefintligt, han har väl lirat kubb någon gång, kan jag tänka mig, men det är allt. Pingis?

”Bortsett från de som har träben är det ingen som är så talanglös som jag”, lär han ha sagt om sig själv i intervjuer. Dock, när det gäller siffror, regler och statistik inom friidrotten är Juhlin den okrönte kungen. Ingen som slår honom på fingrarna där, inte.

Ser givetvis fram emot fler Golden League-galor nu med Juhlin som vägledare. Måste bara klara av VM-fotbollen först. Jag har inte hittat avknappen än.

Förresten, vet någon vart spelevinken Lasse Kinch tagit vägen?

25 juni 2014

På farfars tid

Fotboll. Mitt första VM-minne är från Mexico 1970, den där sommaren för 44 år sedan. Tillbringade nämnda sommar hos mina farföräldrar, Edwin och Alice,  i Pargas.

Jag har en ganska klar, lite suddig allt, minnesbild från just den tidpunkten. Sitter i vardagsrummet, framför tv:n förstås, och kollar, har för mig att det är kvartsfinalmatchen mellan Brasilien-Peru.

Hur som helst, farmor kommer inspringades från trädgården och är bekymrad över mina tv-vanor. Sommaren är i full blomning och farfar sliter hårt med potatislandet.

-"Men Tommy, måste du sitta inne en sån här dag och glo på tv:n när det är så fint väder? Du kan väl ändå hjälpa din farfar med landet. Han skall köra jordfräs'n strax!"

-"Fammo, det är VM, förstår du. Jag kan inte missa en match!"

Hur det gick i kampen lagen emellan? Brassarna vann med 4-2. Min favoritspelare nr 1, Rivellino (nr 11), gjorde öppningsmålet, en välriktad projektil, stolpe in. I Perus lag spelade en annan av mina idoler på den tiden, Cubillas, som för övrigt slutade trea i skytteligan. Noterbart från denna match var att Pelé gick mållös av planen.

Fick farfar något handtag? Ja, det fick han, efter många om och men. Masade mig ut efter den målrika festen, glad över brassevinsten, och bistod farfar med ovärderlig hjälp, i total avsaknad på solbränna.

PS! Lovar att det skall komma bildbevis vid ett senare tillfälle. Håll ut. Lägg ut.

24 juni 2014

Uppsnappat

1."Har man vart ute 8-9 timmar i sommarvärmen orkar man knappt sitta på balkongen på kvällarna"

2."Om det regnar är det ingen idé att jag kommer men skiner solen hinner jag inte"

3."Näe, han, Jonas Eriksson, gjorde väl inte bort sig indirekt utan tvärtom"

4."Att slå såna pass passar sig inte i såna passningslägen alls"

5."Jag står i regnet iklädd stövlar och känner mig uppfylld"

6."Men, vore nog inte så dumt med straffsparkskameror även om de inte filmar"

7. "Det är inte regnet som faller. Det är en fotbollsspelare som dricker"

8. "Med det här vädret känner man sig blåst trots vindskydd"

9. "Just nu skiner solen med sin frånvaro för närvarande"

10."Det var nästan straffspark om man säger för han och laget"

19 juni 2014

Midsommaren

Klassiker nr 1: man har inte roligare är man Jersey.

Klassiker nr 2: är det svenska jordgubbar? Skall du käka eller snacka med dem?

Och sedan är det här med vädret. Bara att sticka ut näsan  genom fönstret. Midsommarvädret ser ut att bli som midsommarväder brukar vara. Svalt. Ostadigt och regn mest hela tiden. Småspik. Inte så mycket att göra åt. Över vädergudarna rår vi icke.

Vi, grillsugna firare, hoppas givetvis att SMHI:s prognos ska slå fel. Chansen är ändå inte stor. Midsommarafton blir, hur vi än vrider och vänder, en blöt historia. Återigen.

Ja, man får helt enkelt försöka sitt bästa. Plocka fram julgranen, sa någon surt. Stuffa med i regndansen. Krypa ihop likt en mussla och låta den där sillabiten sköljas ner med något drickbart. Det finns värre saker här i världen.

17 juni 2014

Mittfältsgeniet Pirlo


Man brukar ju säga att det lag som har kontroll/tar kontroll över mittfältet vinner matchen och det ligger helt klart mycket i det påståendet. Mittfältet är ett viktigt område där spelarna länkar ihop försvar med anfallet.

En mittfältare bör ha god teknik, god balans, blick för spelet och en förmåga att vända spelet när han äger bollen. Samtidigt måste spelaren i denna position vara expert på att avgöra när, var och sist men inte minst hur han skall passa. Att lägga precisa pass är bland det viktigaste. Det är med andra ord många bollar i luften. Som mittfältare måste du ständigt jobba på att förbättra försvarsarbetet på mitten och med de offensiva bitarna.

Hyllning. En som besitter ovanrapade kvaliteter är utan tvekan Andrea Pirlo. Italiens mittfältsarkitekt och frisparksspecialist Pirlo bidrar med skön fotbollskonst. Han är hjärnan, organisatören, härföraren som går händelserna i förväg. Det är en fröjd att se honom in action och han får allting att se så lätt ut vilket ju är en konst i sig. 35-åringen rör sig inte snabbt men han kompenserar detta med sitt otroliga spelsinne. Vi trodde nog, vi som sitter på bänken, att hans stjärna var i dalande. Tji fick vi. Pirlo ger oss näsbrännor. Långa snokar.

I segermatchen mot England, i första gruppspelsomgången, bevisade han sin storhet med eftertryck. Det är tanke bakom allt. Man kan säga att det är han som dirigerar den italienska fotbollsorkestern. Han hittar lösningar i trassliga lägen och gör sig alltid spelbar. Han vill ha bollen. Plötsligt vänder han upp blicken och levererar instickspass och genomskärare som river upp stora sår i motståndarförsvaret. Och på topp har Italien sedan sin oberäknelige spjutspets Balotelli. Samarbetet dem emellan kan fira stora triumfer i Brasilien.

Håller givetvis ett extra falköga på grupp D. Jag vill England men det vilar, som vi vet, en alldeles speciell förbannelse över landet i VM-sammanhang. Och mittfältsgeneralen Gerrard måste höja sig flera snäpp i måstematchen mot Uruguay på torsdag. Annars blir det respass. Liverpoolspelaren gick inte riktigt att känna igen i inledningsmatchen där det blev uddamålsförlust mot, ja, just det, Italien. Gerrads debacle där i avslutningen av Premier League gäckar, tror jag, honom fortfarande.

Andrea Pirlo = Weltklasse *****

15 juni 2014

Favelan



Igår höll jag upp en dörr för bakomvarande individ som hade händerna fulla med kassar. Kändes bra. Tog också en sväng till Trekanten. Där satt en man på en bänk med huvudet mellan knäna i spyställning. Kändes inte bra. Annars är det mycket ögon, blänkande sådana. Som i feberglans. Brinnande. Fanatiska. Och vart man än vänder sig i världen dyker det alltid upp joggare i ögonvrån. Hur orkar de?

För övrigt tycker jag det är härligt att Parkteatern är tillbaka på Åsen. Där har jag bland annat sett Lasse Lönndahl live en gång! Nu kör de Cyrano de Bergerac, Tyvärr hinner jag icke dit ikväll, startar 19.00. Det vankas restaurangbesök tydligen med en runda bangolf dessförinnan.

Annars är sömnen en bristvara här ute på favelan. Självförvållat. Håven är inte ute. Kul att se att Hamrén och Nannskog är vänner igen. Det har ju varit lite frostigt dem emellan under lång tid. Nu möttes deras blickar i pausvilan, i VM-studion, mellan Uruguay-Costa Rica. Härligt. Hamrén levererade; "Costa Rica är före steget", och Nannskog garvade i vanlig ordning läppen av sig. Stor show.

12 juni 2014

VM och statistik

VM-premiären 2014 inte långt borta nu. Världsmästerskapet går lös på i runda slängar 73 miljarder. Frågan är om turneringen blir en sprakande fest eller en protestaktion utan dess like? Återstår att se.

Fokuseringen på denna blogg ligger på fotbollen, matcherna. Och jag ser framemot följande fyra gruppspelsmatcher: Spanien -Holland (grupp B) Italien-England (grupp D), Schweiz-Frankrike (grupp E) och kvällens öppningsmatch, den mellan värdnationen och Kroatien i grupp A.

Å andra sidan ser jag framemot alla matcher. Skall jag sia någonting om utgången av världsmästerskapet så tror jag att Brasilien tar chansen och går hela vägen. Guld alltså. Det sjätte i såna fall. Jag höjer ett varningens finger för Schweiz. Tror att alplandet kan göra en liknande resa den Sverige lyckades med 1994. Semifinal med andra ord. Se även upp för Belgien (Kompany-Buyten-Fellani-Hazard-Lukaku), kan också gå riktigt långt. Sen säger jag inget mer. Sticker inte ut hakan mer ikväll.

Här kommer lite VM-siffror för den inbitne statistikern, något annat hade ni inte heller väntat er:


SNABBASTE målet i ett VM-slutspel: Hakan Sükur, Turkiet, innehar rekordet. Efter bara 11 sekunder låg lädret i mål mot Sydkorea 2002, i kampen om 3:de platsen. Turkiet vann matchen med 3-2. Det tidigare rekordet hade Vaclav Masek från Tjeckoslovakien som satte struten efter 15 sekunder mot Mexico 1962.
Vad hittar Neymar på ikväll?

YNGSTE målskytten i VM-historien: Pelé, behöver ingen närmare presentation. Brassen var bara 17 år och 239 dagar gammal när han slog in Brasiliens vinstmål mot Wales i kvartsfinalen på svensk mark 1958.
Vem som är den äldste målskytten får ni själva lista ut....

11 juni 2014

Mr Tennis



Jag fortsätter historieberättandet/nostalgitrippen. Denna onsdag landar vi Närpes. Och det är ingen dålig gissning att inlägget ikväll handlar om tennis. Förordet till jubileumsskriften är skrivet av Bo-Eric Sirén förstås, eldsjälen och en tennisentusiast av guds nåde. Han kan med fog kallas Mr Tennis i Närpesbygden. Bo-Eric blev som sjuttonåring intresserad av tennis när han såg sporten på TV under sin vistelse i England. En aha-upplevelse som han inte kunde släppa.

Förutom att han, Bosse kort och gott, fungerat som tennisföreningen Träffs första ordförande har han också dragit ett stort lass när det gäller träning och instruktion.

"Titta på träffen", hördes det eka där på kolstybben vid Centralidrottsplan. Många Närpesbor har smittats av hans engagemang, liten som stor.

"Nästa boll, kom igen, rör på fötterna, koncentration, möt bollen".

Och så vitt jag vet svingar han racketen fortfarande. Han är oförtröttlig. Själv har jag inte träffat Bosse på flera år. Har för mig att det var för drygt trettio år sedan, i min vilda ungdom, när han var vd för KG-Line. Jag är inte hundra, jag kan inte komma ihåg allt här i världen. Dock, ett stort tack till honom för en bra träningsperiod som pågick i ungefär tre år där i mitten av sjuttiotalet eller lite senare.

Till jubileumstidskriften har jag anledning att återkomma, om ni inte har den redan?! Finns några smaskiga bilder inuti tidsskriften. Jag lovar men ni får ge er till tåls i vanlig ordning.

10 juni 2014

Morfar

Min morfar, ja. Ragnar. Fridolf. Jag börjar med honom. Lugnt och harmoniskt i all dess ödmjukhet. Han hade många järn i elden, den karln.  Initiativrik och engagerad på många områden långt upp i åldern. Ännu som åttiåring sjöng han med i Nykarleby kyrkokör tills hälsan ställde hinder i vägen. Om det lär jag återkomma till.

Ragnar växte upp i en stor familj, tio barn. Barndomen i stort sett likadan som andra jordbrukarbarns. Alla hjälpte till i olika arbeten på gården. Fadern var sträng och krävande och det gällde att lyda honom till punkt och pricka annars blev det andra bullar. Ve och fasa. Modern, i sin tur, var godmodig och förståelsefull.

Sången bar honom genom hela livet. Ragnar berättade att han ofta sjöng, som litet barn redan, när han utförde sina sysslor. Och som han sjöng! Hans favoritplats var annars gungstolen i vardagsrummet, där på Bangatan i Nykarlebys centrum. En gård som morfar och mormor köpte redan på 1950-talet. Han utförde själv renoveringsarbeten och 1962 vid pensioneringen stod bostaden klar för inflyttningen.

I gungstolen, ja, satt han ofta och sjöng fritt ur psalmboken eller Sionsharpan. Starka minnen. Fick ofta sitta i hans knä och lyssna till den ena psalmen efter den andra. Hans favorit var nog "Var gång skymning sig sänker" eller vad den nu hette.  För att inte tala om alla cykelfärder i bygden, friluftsmänniska som han var. Då fick vi turas om, vi barn, att åka med. Då sjöng han också medan trampet pågick. Lyckliga stunder.

Forts. följer.

9 juni 2014

Tarzan skriver

 
 
Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat. Av den anledningen slänger jag in detta inlägg. Slänga in ett inlägg? Blev minst sagt lite Hawaii.
 
Tänkte på det här under eftermiddagen. Jo, det är väl så att vi kan ha kunskap om medmänniskor vi inte känner. Ofta blandar vi ihop begreppen. Vi tycker att vi känner en mängd människor. I verkligheten visar det sig att vi bara har en viss - typ en promille - kunskap om dem.
 
Avslutningsvis denna ljumma sommarkväll: kanske inte så konstigt ändå att t-shirten luktar illa. Jag tvättade den ju i mitt anletes svett.

8 juni 2014

Putsar glasögonen

Risken är stor för upprepning men jag skriver det igen. Således. Jag putsar spåkulan skinande blank. Blickar in i framtiden och ut över omvärlden. Lyckas inget vidare. Går och putsar glasögonen istället. Fungerar bättre.


Dagböckerna. Jag har några på lager. Kollar upp en av dem, för skojs skull. En svart en. Slår upp 8 juni 1994.

Leetch. Zubov. Tikkanen. MacTavish. Richter. Graves. Kovalev. Lidster. Nemntjinov. Larmer. Noonan. Anderson. Det kryllar av ess i dagens Rangers. Laget ångar på i NHL-finalen. En seger ifrån den åtråvärda pokalen. Canucks är ett nummer för litet.

- - -

Den som kan Stanley cup-historien vet att Canucks lyckades kvittera till 3-3 matcher men Rangers vann den avgörande i ett elektriskt Madison Square Garden. 3-2.

 
Man kastar lort på de levande och blommor på de döda. (Svenskt ordspråk)

5 juni 2014

Stannar till

Man sitter där. Där man sitter. Med kassar fulla av varor till rabatterat pris. Vissa står. Häcken är full. Tillväxt. Men, alla har hittat sin plats. Trots platsbristen. Plötsligt. Tåget blir stående. En stund. I tunnlarna. Typiskt. Svettpärlor. Bergväggarna är fyllda av små hemliga tecken. Trådar hänger löst. Trådlöst. Sittandes står man inför ett faktum. Det sätter sina spår.

Snälla! Sätt på en räls. Ge oss en signal. Också här nere färdas vi med hög hastighet. Inte alls olik den ovanför. Kanske bra att stanna till. Tänka på avståndet. Tillvarons perspektiv. På stående fot konstaterar jag att livet går alldeles för fort. Sittandes.

4 juni 2014

Rålisparken






På allmän begäran. Mera boll. Soccer. Andra säger futbol eller futebol. Va? Javisst, det går lika bra med calcio eller futis. Kärt barn har många namn. Bolluslingen.
.
Gjorde en raide nere i källaren senaste helg och fann dessa fotografier efter idogt letande. Ja, letandet har pågått i flera år vill jag lova men till sist så blev det bingo. Lycka! Och jag visste väl det att de låg och gömde sig bland en massa annan skit och samlade damm. Den som söker finner. Det som finnar har, kanske ingen annan ser.

Och som ni ser, av bildbevisen att döma, rådde det masspsykos den där sommardagen i Rålisparken när bronshjältarna äntligen stod där på scenen och jublade med hela den församlade skaran. Uppskattningsvis 50 000. Klackarna stod högt i skyn och Brolin & Co firade så det stod härliga till. Det joxades med trasan och ett pojkband uppträdde med När vi gräver guld i USA och alla sjöng struparna hesa. Kapten Svensson drog också på smilbanden. Ja, det verkade som alla var där.

Råder ingen tvekan om att jag plåtade från Mariebergsbron, lite smålullig var jag allt, marken gungade eller snarare bron. Så var det nog. Synd att det inte fanns Instagram på den tiden. Funkade ganska bra med analog kamera, tycker jag faktiskt, så här med facit i hand. Håll till godo. Lär dröja decienner innan det blir samma drag under galoscherna i parken i stadsdelen Marieberg på Kungsholmen.

3 juni 2014

Archie



På förekommen anledning, ja. Snart smäller det. Fotbolls-VM startar inom kort. Vill bjuda er på lite godis i förtid. Ni kommer väl ihåg denne oförtröttlige mittfältare, född i Paisley, Skottland? Nähä.

Nåväl, låt mig berätta. Archie Gemmill, den lille dribblingskonstnären, 165 cm i strumplästen, full av upptåg där ute, gjorde Skottlands snyggaste mål någonsin i den överraskande segern mot Holland och året var 1978. Mittfältsgeniet dribblade, à la Nacka, förbi tre försvarare innan han chippade in bollen över den holländske målvakten Jongbloed.

Archies magiska ögonblick där mot generade holländare gjordes sedemera till en dansföreställning i den engelska nationalbalettens föreställning "The Beautiful Game", 2008. Se där. Nu stänger jag butiken för i kväll.

På förekommen anledning


Vår framtid

Vi befinner oss i en spännande brytningstid där våra val kommer att ha en avgörande roll inför framtiden. EU-valet 2014 är över och jag kastar mig huvudstupa över resultatet som dessvärre inte är någon gemytlig läsning. På sina håll och kanter visar siffrorna att vi går en skrämmande framtid till mötes.

Och vi ser detta lite överallt. Parlamentet i Bryssel fylls med folkvalda personer som ger sig hän åt främlingsfientliga åsikter. Politiker som vill stänga ute människor som icke önskvärda element. Ja, som destruktiv ohyra. Och vi har dessa partier lite varstans runtom i Europa och för att plocka några exempel ur valurnan läser jag på valsedlarna: Sverigedemokraterna, Sannfinländarna, Danske Folkeparti, Nationella Fronten och Jobbik etc. Och för första gången sedan 1945 representeras Tyskland i internationella sammanhang av en nazist vid namn Udo Voight. Min följdfråga lyder: har vi ingenting lärt oss av historien?

Och här hemma i Sverige är den socialt accepterade rasismen allt mer öppen och tydlig, för att inte tala om den islamofoba hållningen och judehatbrotten. På våra arbetsplatser, caféer och andra sociala inrättningar snackar vi i termer som, ”att vi måste ta hand om våra egna först innan vi kan hjälpa andra.” I nästa andetag ryter vi till och säger att, ” de organiserade tiggarna skall skickas hem från våra gator, de förpestar ju vår gatubild.” Och den mest förekommande frasen: ”Vi skall hjälpa de krigsdrabbade i sina hemländer.”

Men, om vi tänker lite längre än vad näsan är lång. När allt kommer omkring är det kanske fel på vårt politiska system? Vi måste istället ifrågasätta de orättvisor som omfördelar fattiga till rika, ja, det som bidrar till de fattiga pensionärers utsatthet t ex. Alltså, vi kan gå på i det oändliga och ställa grupper emot varandra. Är det de papperslösas fel att arbetslösheten skjuter i höjden och att sjukvården ser ut som den gör?

Och samtidigt, medan mina ögon riktar sig in på raderna i Gitta Serenys grymma och monstruösa skildring av nazismens uppgång och fall i boken Albert Speer och sanningen kan jag höra de taktfasta och välpolerade stöveltrampen eka allt högre runt hörnet. Skrämmande. Risken är stor att vi är på väg mot ett samhälle, för att låna Harald Ofstads ord, ”där den starke skall härska över den svage, och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas.” Med andra ord, en total avsaknad av medmänsklighet. Vill vi ha ett sådant samhälle?

1 juni 2014

Alla dessa broar


Den nyare, västra Årstabron (till vänster) och den äldre östra Årstabron, sedd från Årstasidan, 1 juni 2014, ca 15-tiden.  Kunde inte låta bli att fotografera. Och, som det brukar vara, det går över.