23 mars 2014

Torsk och volymer


Det är lätt att hålla sig för skratt om man är ett Arsenal-fan. Men, det är inte jag, är någonting annat. Alla kan inte vara glada och alla kan inte vara ledsna. Nåväl, gårdagens torsk mot rivalen Chelsea är en förnedrande historia som kommer att sitta i länge. Förlusten innebär också att ligasegern 2013/2014 seglade all världens väg för Wengers manskap. Blir inte lätt att resa sig från en sådan smärtsam liktornsbehandling. Dessutom har laget en radda klasspelare på skadelistan vilket inte gör saken bättre. När skall svensken slussas in i laget?

Arsenal har för övrigt misslyckats å det grövsta gentemot de värsta konkurrenterna, i alla fall när det gäller bortafacit. Eller vad sägs om, i tur och ordning: 3-6 mot Manchester City, 1-5 mot Liverpool och så gårdagens mardröm.

Sannerligen, samtidigt som solen tränger in genom det vidöppna förstret, säger jag eder. I dagsläget skulle Arsenal behöva en spelare som bryter mönstret. En lirare som kan och vill göra det där lilla extra. Strunta i de, oftast, förhatliga taktiska dispositionerna och improvisera. Bära eller brista. Satsa, inte krypa undan.

Ni har säkert listat ut vem spelaren är på bilden! Ett tag sedan. Nostalgifönster. Gardiner som fladdrar. Blickar bakåt i sann Tipsextra-anda. Och minnesbilder som aldrig kan släppa. Det är när Charlie George ligger raklång på gräsmattan och just avgjort FA-cupfinalen 1971 (för övrigt vann Arsenal dubbeln det året) mot Liverpool.

Charlie, bohemen, växte upp alldeles i närheten av Highbury. Om jag inte är fel ute med pendeln har jag för mig att han fick sparken från klubben 1975. Hans frispråkighet drog inte ner applådåskor för jämnan. Icke. Charlie George - en kultspelare i Arsenals regi. 49 mål på 179 matcher. Hyggligt.

 
Tre muggar med svart kaffe. Och i en andra andning kan jag inte frångå Kristian Lundbergs "Det här är inte mitt land". En angelägen bok som vill förändra och som säger, talar om, att det räcker nu. Och att vi uppfinner en ny värld genom språket, inte genom handling. Och bokens författare vet vad han talar om. Han är oroad, minst sagt, över ett samhälle som vänt de svagaste ryggen. LÄS!
 
Nedan följer ett litet utdrag från hans alster:
 
"Det blir enklare att utföra omänskliga handlingar om man slipper tänka på vad det är som sker. Detta är det enklaste och mest effektiva sättet att förändra verkligheten, att låta språket skifta i betydelse. Anhöriga eller volymer? Vilken grupp är enklast att föra bort? Om vi sedan lägger till variabeln kostnad så blir ekvationen plötsligt rimlig och enkel. Vi väljer bort det som tär. Det är inte människor i nöd som vi förvägrar plats och skydd. Det är volymer. Volymer som tär."

Inga kommentarer: