Taggar

Joggingturen nu på morgonen fungerade mycket sämre än jag förväntat mig. Ingen bra känsla men det kan bara bli bättre, tröstar jag mig så här i efterhand. Under flåsandet, med mycket vilja och pannben, på tung repig asfalt fann jag mig plötsligt förvandlad till en igelkott. Lite i Kafkas anda om man så vill.

När jag lyfte mitt huvud kunde jag se taggarna spreta ut från ryggen. Mina smala ben vill inte riktigt bära mig. Ja, mina ben beklagligt spinkiga i jämförelse med min annars rätt stora fyllighet, framför allt runt magen.

"Vad är det som har hänt med mig?" Jag höll mig upprätt under stor ansträngning och det var väl det enda positiva i denna utflykt. Dock, snubblande nära ett fall. Hade varit näst intill omöjligt att ta mig upp om jag ramlat på rygg.

Väl hemma. Tankarna rusade i mitt blodsprängda huvud. Kom på det att det enda som skiljer mig från igelkotten är att den bär sin föda på taggarna (förmodligen en myt det där!) och jag runt midjan.

◙

 

Ny dag. Oskrivna blad. Fladdrar runt. Fångar dem. Det luktar pränt.