30 juli 2013

Assar


Arlanda

Tidig morgon. På terminalen. Alltförtidig för flertalet av oss. Spänd förväntan. Man vill ju bara komma iväg så fort som möjligt, utan att blinka. Ja, ni vet. Få all pappersexercis undanstökad och lyfta på vingar som bär. Check.

"Hur gör man här nu, kan någon hjälpa till? Pliiis, asså!"

En gråsprängd man bredvid mig rycker plötsligt upp sin mobil och svarar så snabbt som möjligt på den illa valda ringsignalen, "Ja, älskling, jag är redan på terminalen. Nej! på ARLANDA. Jag ringer sedan när jag är framme. Jodå, passet är med. Puss. Puss"

En familj bestående av sex medlemmar  har äntligen lyckats i konstycket att få ut rätt antal bagagekvitton ur den där vidriga automaten. Två är ur funktion. Och kön växer bakom dem. Familjen traskar sedan uppgivet till bagagekön, till en annan kö. Istället för en är det ju som bekant två. Fantastiskt.

Och ingen tycks kunna köa längre här i Sverige. Alla är runt och omkring, sidledes och bak-och-fram. Upp och ner och lite emellan. Gräver fram blodtrycksmedicinen ur handbagaget. Egentligen borde man börja röka igen, tänker jag högt. Illröd i ansiktet. Du skulle bara våga, säger rösten bredvid mig.

I transferbussen som för oss till hotellet glömmer jag sedan tofflor och lite andra förnödenheter. Peanuts. Framme. Tapas.

18 juli 2013

EM 2013



Med tanke på hur uträknat Finland var inför sista gruppspelsmatchen mot Danmark så var det inget annat än en bragd att vara så nära ett avancemang i slutskedet! En ynka tåspets ifrån. Märkligt match på det hela taget. Finland hade tre avslut på mål under hela turneringen varav ett blev strut. Ingen dålig utdelning må jag säga. Jaja. Hem och slicka såren.

Bäst. På bilden ser ni Veronica Boquete. Spanien. Till vardags spelande i Tyresö. Den klart lysande stjärnan just nu, tycker jag. Spanien har överraskat positivt och stor del i framgången tillskrivs just Vero. Hon är spelaren som har alla verktyg med sig i lådan. Personifierar verktygsveckan på bästa tänkbara sätt. Teknik, snabbhet och en vilja att leda sitt lag. Ett energiknippe utan dess like. Kan användas både på mittfältet och i anfallet. Framspelare och vass avslutare. Och ni såg väl matchen Spanien-England? En riktig underhållande och färgsprakande tillställning där spanjorskan avgjorde på tilläggstid. Fotboll när den är som bäst.

Sundhage & Co går som tåget. Första halvleken mot Italien lämnade mycket övrigt att önska men laget bestämde sig i halvtiden för att köra vilket resulterade i två snabba i början av andra.

Sämst. Late Night EM som summerar fotbollshändelserna från mästerskapet. För mig är det en gåta hur man kan schabbla bort en halvtimme på intetsägande dravel. "Fotboll är dravel", säger många. Till på köpet har man lyckats med konststycket att släpa in en vildvuxen älg i studion som käkar massa äpplen. Nä, vet ni va! Jag stänger av.

17 juli 2013

Redan ljusnar julinatten

 
 
Karl Asplund (1890-1978). Skald. Författare. Konstkritiker. Lyrisk intimist.
 
Redan ljusnar julinatten.
Redan klarnar himlen rött.
Nyss min älskade har somnat
vid min sida trygg och trött.
 
Redan vaknar fågelsången.
Sakta sjunga pulsens slag.
Varm och klar i hjärtat vaknar
livets långa lyckodag.

Sommar i Stockholm












14 juli 2013

Pantad mozzarella

 

 
Han kom ensam ned från kullen ety han hade matat getterna med sin kompis.
 
 
Idag såg jag en joggare springa utan musik. Går det?
 
 
Förr i tiden fanns här en bensinmack men tydligen kom de på andra tankar eftersom den inte längre finns kvar.
 
 
Nattjouren försökte mörka problemet men dagen därpå kom saken i nytt ljus.

13 juli 2013

Fram å tebak







Älgspill och upphittad bok

Försökte hålla balansen när jag steg ur badkaret vilket resulterade i att duschdraperiet höll på att kollapsa. Den där stora leverfläcken på ryggen är kvar tyvärr. Sitter som taggad. För övrigt u.a.


Plockade upp pocket, Åke Edwardsons "Möt mig i Estepona",  på pendeln häromdagen, kanske jag inte skulle ha gjort, låtit den ligga kvar bara. Nyfikenheten tog dock över. Kedjebrevaktigt fast i bokform, då. Ja, hur som helst, nu vet du/ni vem som har den. "En sanslöst effektiv, förtätad och spännande berättelse". (Allt enligt Svenska Dagbladet). Alstret preparerat med små avlånga papperslappar, läser på en av dem:

Sverige är ett BRA LAND men men vi har ett STORT FEL. Vi skvallrar gärna OM VARANDRA men KOM IHÅG, att den de skvallrar om, det är inte den det är FEL på utan den som skvallrar har inget självförtroende och gömmer sig bakom skvaller.


Måste nog pröva på den där glassen. Låter gott, helt klart. Vaniljglass och över den ringlad fruktig olivolja och sedan alldeles lagom med havsflingesalt ovanpå. En kreation som kan bli en succé för smaklökarna.


Nu har jag knaprat på vitaePro i snart tre månader, kartongen i det närmaste slut. Lurendrejeri. Lederna knakar mer än någonsin. Vad är det för skit de försöker pracka på en? Till saken hör dock att jag fick maffig kartong av min kollega - helt gratis! Borde ha fattat. Älgspill!



11 juli 2013

Palmemordet



"Vi vill titta närmare på vissa bitar som vi inte haft möjlighet att titta närmare på tidigare. Det har inte kommit så mycket nytt men med en utökad grupp kan man kolla närmare på sådant man inte kollat på tidigare". #Palmegruppen #Palmespanarna #DagAndersson

10 juli 2013

Hanna-Maria


Kan man tänka! Ett omnämnande så här i elfte timmen. Vi snackar fart under galoscher med finska vått tvätt. Anhängare av finsk friidrott är svältfödd på positiva framgångar men här har vi en som ligger/springer i framkant med tillvaron.

Namnet är Hanna-Maria Latvala, 25. Tidigare i dag slutade hon tvåa på 200 meter vid Universiaden i Kazan. Hennes tid 22.98 är förstås personligt rekord och underskrider A-gränsen till VM i Moskva. Grattis säger vi från redaktionen.

Hanna-Maria kutar med perset in på en fin delad sjätteplats i alla tiders statistik i Finland. Inte illa. Hon delar den med sin faster Sanna Kyllönen. Se där. Släkten är snabb.

Finska rekordet, om ni behagar öppna det åtråvärda länken, är annars från augusti 1973...

8 juli 2013

Och dagen gryr

Nere i livsmedelsaffären i morse. Folktomt. Fyllde varukorgen med bra saker. Ägg, bacon, tomater och två liter mjölk. Slängde ihop en uppskattad frukost. Bra start. Bästa starten. Semester.

Drunknade sedan i informationsflödet. På nätet. Och det bloggas. Det twittras. Statusuppdateringar i en aldrig sinande ström. Det publiceras artiklar och videoklipp. Ser ett klipp rörliga bilder från Finlandsbåt, från karaokebaren, en äldre herreman utan livlina men med x-antal tuplapukki innanför jeansväst leverera "Sailing" med vibratostämma och finskengelska. Kul. Här skall gillas. Någon har köpt ny vovve. Gulligt. Jag får ståpäls.

Och Almedalsfestivalen är slut för denna gång. Ett år kvar till nästa imitation. Baksmälla lite varstans i det avlånga landet och Murray herre på täppan. Det regnar jordgubbar i ett hav av champagne. Paraply överkurs. Funderar också på vilka värderingar vi vill förmedla och hur praktiserar vi dessa, värderingar alltså, i mötet, kontakten, med andra?

Och så hör jag den där låten i bakgrunden igen. I don't like "I love it". Förföljelse. Manér. Allsång på gränsen till ett smärre nervsammanbrott.

7 juli 2013

2.41

Ett mäktigt hopp han fick till där i torsdags i Lausanne. Imponerande. Jag talar givetvis om ryssen Bohdan Bondarenko, 24,  som tog 2.41 utan darr på ribban och sedan hade ett par hyggliga försök på den nya världsrekordhöjden 2.46. Tidsfråga när rekordet ryker. Kanske i Moskva i augusti?

Bondarenkos resultat placerar honom på delad tredje plats i bästa-listan och ni som kan er friidrott vet säkerligen vem som är etta respektive tvåa på den.




Det var annars Rudolf Povarnitsyn (bilden)  som blev den första höjdhopparen att klara den magiska gränsen 2.40, 11 augusti 1985 för att vara exakt. Bara någon månad senare studsade landslagskollegan Igor Paklin över 2.41, i Kobe. Rätt skall vara rätt. Over.

Assar


4 juli 2013

2 juli 2013

Inget kul

En stund över. Kollade snabbt igenom finska friidrottsresultat och dito världsårsbästa. Jag har ju en viss faiblesse för dylika ting. Ingen trevlig läsning ur finländsk synvinkel må jag säga....om jag bortser från herrarnas spjut där Tero innehar längsta kastet för tillfället.

Tittar jag närmare på herrarnas kulstötning t ex inser jag att det är en viss skillnad på den bästa finska stöten 2013 kontra världsårsbästa. Med gråten i halsen och en lätt rodnad över lekamen konstaterar jag att det finländska årsbästa skrivs 18.72. Namnet bakom detta skrivs Arttu Kangas, 19. Kommer man inte långt med i den vida vilda världen. Dagskryssning till Åland.

Försöker icke alls att gör mig lustigt över Kangas resultat. Inte alls men visst råder det motvind så till den milda grad att hårfästet förskjuts med ytterligare fem centimeter. Snart har jag ingen täckning överhuvudtaget. Och vad har Kangas för funderingar? Pallar inte. Sätter mig på en stol. Ringaktar kulstötning. Elstöt. Tvära kast. Mobilen ringer.

Arttu Kangas har å andra sidan har framtiden för sig och det tar förvisso många år innan man blir en fullfjädrad kulstötare med muskler på de rätta ställena. Till saken, har ändå svårt att fatta att det skiljer 3.56 meter mellan finnen och Ryan Whitings (USA) 22.28. Vad är det som händer? Jag går och lägger mig. God natt.

1 juli 2013

Bonddrive



Bond. James Bond. En odödlig replik. Världens mest kände agent. Och det har blivit en hel radda filmer under de senaste 50 åren. 23 stycken närmare bestämt. Och alla har en åsikt om Bond - bästa filmen, bästa skådespelaren osv.

Bonddrive på TV4. Ikväll visas Goldeneye (1995, Pierce Brosnan). Skall sanningen fram, och det skall den ju alltid, så är jag ingen större Bondälskare. På biograf har jag bara lyckats med att avverka en: Octopussy!
I hemmamiljö har jag bockat av Älskade Spion och Mannen med den gyllene pistolen.

Porträttet ovan. Ni har redan listat ut, va. Visst är det så: Ian Lancaster Fleming (1908-1964). Mest känd för att ha skapat Bond. Det blev 12 romaner och två novellsamlingar om agent 007.

Journalist på Reuter strax innan andra världskrigets utbrott, därefter anlitades han som brittisk hemlig agent under det pågående kriget. Ian, alltså.

Fleming rökte uppemot en 70 cigaretter och lapade i sig en liter gin om dagen. Där kan nog allas vår Plura slänga sig i väggen. Och ja, jag lovar att inte ställa upp i fantasterna när det vankas Bond på duken. Inte än i alla fall, 20 kvar.