Öjen

Vi åker iväg till Finlands minsta stad d v s Kaskö (finska Kaskinen) som är beläget på en ö med två broförbindelser till fastlandet.

Staden är tvåspråkig med finskan som majoritetsspråk. Annat var det förr i tiden, i början av 1900-talet utgjorde de svenskspråkiga drygt 90 % av invånarna och svenskan var också det dominerande språket ända in på 1970-talet.

Etableringen av cellulosafabriken Metsä-Botnia i mitten av 70-talet förändrade orten på så sätt att språkmajoriteten övergick i finska, till 70 %. Kaskö blev ett, kan man säga, industrisamhälle på kort tid. Invånarantalet ökade kraftigt tack vare inflyttning i princip från hela landet.
För drygt fem år sedan lades Metsä-Botnia ner. I mitten av 2000 etablerades ytterligare en fabrik: M-Real.

I Kaskö växte jag upp men det vet ni redan vid det här laget. Många fina minnnen i ryggsäcken. Gick dock aldrig i plugget i staden. Skolpremiären begicks i Kåtnäs, Närpes, dit jag och familjen flyttade 1970, har jag för mig, i en första vända.

Jag har all anledning att återvända till mina uppväxtområden. Har även för avsikt att dela med mig av självaste Urho Kekkonens tal i Kaskö den 31 juli 1955 med anledningen av Kaskös 170-årsfest. Håller dock er på halster ännu en tid! Sträckbänken.

Avslutar blogginlägget genom att tacka Lena Hummelstedt för fotobidrag. Som ni redan listat ut är båda bilderna tagna från Eskilsöfärjan, som trafikerar mellan Kaskö och Eskilsö, en sträcka, vad kan det röra sig om, uppemot en 500 meter, typ.

DIGIKASKO THUMBS