31 augusti 2013

Come on guys

Häcken från Hisingen hade värvat en amerikansk målis vid namn Mark White och han kom att debutera i ett derby mot rivalen Gais. Den unge lovande amerikanen fick genast det hett om öronen för gaisarna var i form och tryckte på med full kraft. Publiken som aldrig förr hade sett en amerikan mellan stolparna fick för sig att Häcken hade skaffat sig en dåre i målet, när den hörde hur White högljutt gastade, "come on guys, come on guys". Det tog ett bra tag innan man kom underfund med att det var hans egna kamrater han manade på och inte gaisarna.

Ett år senare återfanns White i allsvenskan hos Hammarby (1986-1987) och då fick publiken på Söderstadion höra hur amerikanen ropade "come on guys" när IFK Göteborg var på besök.

Hammarby- IK Brage

Det är spänt i Hammarby-lägret. Fansen är otåliga. Spelarna underpresterar även om laget vann i senaste omgång på bortaplan. På hemmaplan, i Tele2 arenan, har det däremot gått troll i det hela. Fyra mållösa matcher. Med andra ord, Bajen har spelat sex timmar i arenan utan att göra ett endaste mål!

I mitten av 90-talet hade laget något likadant. Måltorka, menar jag.  Om jag inte minns fel tror jag att Söders stolthet spelade inalles fem matcher innan den pinsamma nollan spräcktes på Söderstadion.

På måndagen tar Hammarby emot IK Brage som i tabellen ligger ohjälpligt sist. Klubben från Borlänge som under säsongen (21 matcher) lyckats med att skrapa ihop ynka sju poäng. Brage skall väl inte innebära några som helst problem för Kennedy & Co? Islossning? Jag tror det. Om det vill sig väl har jag en fribiljett för egen räkning till matchen som väntar.

Nostalgi. På bilden har ni Antti Pohja. Den lille snabbe finnen som spelade 47 matcher för Hammarby (2002-2003). 10 mål. 2010 la Antti dobbarna på hyllan på grund av efterhängsna skador.




◙ ◙

Tävlar med DN-sporten. Således. Målet kommer i matchen mot IK Brage efter 12 minuter och 35 sekunder. Målskytt: Erik Sundin.

Tabellen

26 augusti 2013

På sladden

 
 
I den nagelbitande VM-spjutfinalen i Moskva nyligen förlorade Pitkämäki guldet med ynka tio centimeter till tjecken Vesely.... 87.07-87.17.
 
I söndags visade dock finnen var skåpet skall stå när han i en inbjudningstävling i Tyskland kastade världsårsbästa. Kastet mätte hela 89.03.
Senast den finländske spjutikonen nådde upp till motsvarande längder var 2007 - samma år som han träffade franske längdhopparen i ryggen. Usch.
 
Finskt ordspråk: vänd aldrig ryggen till innan spjutet har landat.
Franskt dito: bättre en baguette i handen än ett spjut i ryggen.

  
 

Knappast att den här filmen går upp på biografer i Ryssland.

25 augusti 2013

Avslutar söndagen




I Filadelfiakyrkans boningar. I onsdags. På scen: David Byrne och den betydligt yngre St Vincent (som egentligen heter Annie Clark).

Inledningsvis vill jag nämna att jag inte är något större fan av Byrnes musik, det är mer frugans tallrik. Och om hans vapendragare denna kväll, d v s Clark, visste jag inte ett jota. Nu vet jag.

St Vincent låter oss förstå att hon mer eller mindre lever sin dröm för tillfället. Hon förklarar näst intill tårdrypande att hon växte upp med herr Byrnes musik i flickrummet och att hennes största dröm var att någon gång få stå på scen tillsammans med sin förebild men att hon inte alls trodde på att drömmen skulle gå i uppfyllelse. Men nu står hon där. Och som hon gör det! Hon levererar så det står härliga till. Hennes gitarrspel är skönt distad, effektfullt. Byrne hamnar lite i skymundan, kanske medvetet från hans sida.

Inte lite att man höjer på ögonbrynen när bandet tågar in på Filadelfias utbyggda scen. Åtta blåsare, trummis och en på klaviatur. Bandet, precis som St Vincent och David Byrne, är ständigt i rörelse. Och det blandas friskt i olika musikgenre. Tajt. Nyskapande. Och efter knappt två timmar vill jag ha mer.

Katarinapalatset i Tsarbyn



Sankt Petersburg. De vita nätternas stad. Bjuder på ett foto från besöket där, en resa jag har all anledning att återkomma till.

Tsarskoje Selo (Tsarbyn) förknippas främst med de två kejsarinnorna Elisabeth Petrovna och Katarina den stora. Byggandet inleddes redan av Katarina I, Peter den stores gemål, då hon fick landet i gåva av tsaren, men det var först under dottern Elisabeth Petrovnas regeringsperiod, som platsen med rätta kunde kallas Tsarskoje Selo, Tsarbyn. Så småningom blev det Katarinas II:s favoritresidens och här utvecklades så att säga hennes geni och utsökta smak.

Arkitekten Francesco Bartolomeo Rastrelli gjorde om huvudbyggnaden, mer känd som Katarinapalatset, för Elisabeth Petrovnas räkning. Han gav såväl palatsets utsida som insida yppiga utsmyckningar. Den över 300 meter långa fasaden ger, med sin formmässiga uttrycksfullhet, en föreställning om Rastrellis rika skapande fantasi. Och rubel har det inte sparats på! Njet. Gick åt 100 kilo guld till de yttre utsmyckningarna. Nästa gång ställer vi oss i kön och traskar in med kameran i högsta hugg.

24 augusti 2013

Bortavinst för Leeds

Portman Road. (TV 10). Matchen är färdigspelad och vi Leedsanhängare kan dra en lättnadens suck. Bortavinst och tre färska pinnar in på kontot och laget förlänger således den förlustfria säsongsupptakten under Brian McDermott. Starkt. Det är såna här vinster som kan göra skillnad när bokslutet för säsongen görs.

Vad beträffar Ipswich - "Tractor boys" - är inledningen på säsongen sämre än väntat. Ipswich - ett klassiskt lag - som för övrigt blev engelska mästare så långt tillbaka i tiden som 1962, i division 1, föregångare till Premier League. 1978 vann laget FA-cupen och några år senare lyckades man även vinna UEFA-cupen (3-0 över AZ Alkmaar). Spelare som vi minns från förr och som fastnat på näthinnan är den hårdföre lagkaptenen Mick Mills och den fruktade målskytten John Wark. Slaktarn Butcher representerade väl också Londonlaget om jag inte missminner mig. Holländaren Mühren?

Tillbaka till dagens match. I sanningens namn skall sägas att Leeds har tur vid båda målen. Bolluslingen, eller trasan om ni så vill, ändrar riktningar, studsar på ben och hamnar hos fel/rätt spelare men så är det ibland. Den är rund.

Hemmalaget hade lite mer boll i första men i andra vände pendeln över till LUFC fördel. Och det är kamp om varje boll. Spelare rädda om smalben göre sig icke besvär. Mitt i allt det hetsiga och brutala bjöds vi på några tunnlar vilket givetvis förhöjer värdet på matchen!  I Leeds dress återfinns annars mittfältaren och jamaicanen Rodolph Austin, spelar alltid på gränsen till det otillåtna. I dagens match fick han ånyo kolla in kortsamlingen, gult denna gång.

Annars är jag lite förtjust i anfallaren Ross McCormack som sliter och kämpar och gör det där oväntade, bryter in i banan och är skottvillig som få.

Och på ingång. Ser bra ut för The Whites.

9 augusti 2013

Imorgon

Imorgon sparkar ett vingklippt och illa tilltyglat mästerskap i friidrott i Moskva igång, ett VM som i förhandssnacket nästan enbart handlat om dopingavstängningar och atleter som inte kommer till start på grund av skador. Känns ruttet på det hela taget. Risken för att världsmästerskapet skall snöa in är dock minimal. Snow den som ger sig.

För Finlands vidkommande står allt hopp återigen till herrarnas spjut, för vilken gång i ordningen? Finlands trupp är i det närmaste obefintlig (10 st). Rekordtunn. Minna Nikkanen (stav) och Oona Sormunen i spjut klarade A-gränsen till VM men aningen för sent. Båda får med andra ord stanna hemma och äta gröt och hoppas på bättre tur nästa gång. En och annan avstickare till bastun står säkerligen på programmet. Jo, och längdhopparen Haapala hade ena foten med  i VM-laget men låret höll icke så han får dessvärre stanna hemma i farstun och slicka sår. Folklore.

Sverige har med 20 aktiva i Moskva, dubbelt fler än hos blåvitt, då. Två medaljer lär det bli. Arigawi springer hem guldet på 1 500 hur säkert som helst. Emma i höjden kan nå framskjuten placering (brons) om hon har en våga-tro-på-sig-själv-dag.


Parempi myöhään kuin ei milloinkaan - Bättre sent än aldrig.
 
Ei pidä nuolaista ennen kuin tipahtaa - Man skall inte ropa hej innan man är över bäcken.
 
 
Knappast Obama nynnar på den här just nu.

8 augusti 2013

Vem är jag

Allvarligt. Det finns folk i vårt moderna samhälle anno 2013 som med något slags övertygande patos anser att välgörenhet bara är sedefördärvande, jag tänker bl a på tiggarna, våra medmänniskor, som syns i vart och vartannat gathörn i vår huvudstad.

Många är de som anser att dessa (tiggare), bara de skaffade ett normalt jobb i sitt hemland eller här hos oss, skulle klara sin livhank och leva under normala och trygga förhållanden. Och det står ju var och en fritt att göra det. Gaska upp er! Och är det inte så, ja, då, får de allt skylla sig själva.

Min tanke är som följer: hade de haft ett annat mer fördelaktigt val hade de inte suttit här med ångestfylld blick och tom mugg! De kommer ju inte hit bara för att Stockholm råkar vara en av världens vackraste huvudstäder.

6 augusti 2013

Böcker i juli

I alla fall. Blev en bra boksommar (juli) 2013 för min del. Hur som helst. Här följer en lista på böcker som jag slukade. Nödvändigtvis inte i den här ordningen.

Lundell - Vädermannen
Edwardsson - Möt mig i Esteponia
Better - Jag var barn i Gulag
Larsson - Tills dess din vrede upphör
Fioritos - Halva solen
Alvtegen - Skuld
Oksanen - Baby Jane

Recensioner lämnar jag därhän. Vill bara säga att Fioritos Halva solen seglade upp som en av mina favoriter. En varm och gripande skildring om författarens sorgearbete och förlusten av sin far. Halva solen läser jag gärna igen.