31 augusti 2012

Svampar


Kvällen kommer trots allt, en lång oändlig dag snart till ända. Och som det har regnat, mest hela dagen. Bra för svampen, sa nån. Lite solsken på det här och gottisarna i skogen börjar gojsa till sig, sa en annan. Mmmm. Svampskörden engagerar oss. Hemlighetsmakeri på en del håll. Tudelat minsann. Vi avskyr regnet men samtidigt är det bra för svampen. Och vi behandlar svamparna som chihuahuor, nästan. Vi tilltalar dem med barnspråk. Nämen, ojojojdå. Ser man på! Här har ni legat hela dagen, vill ni inte komma in i värmen (ugnen, stekpannan). Hopp in i hinken. Så, ja. Komsikomsi.

Själv var jag ute på en uppfriskande promenad i skogen innan middag, med blicken irrande utmed mark och sten. Inte såg jag någon svamp, inte så långt ögat kunde nå. En död fågel däremot. Min första spontana reaktion var att antagligen har fler än jag gått här. Kan ligga något i det. Bara en massa fimpar och annat som vi "glömt" kvar. Blev omtumlad av upptäckten, tvungen att sätta mig på en sten för att återvinna fattningen. Liktorn, ja,  på vänster lilltå. Den gäckar mig. Måste byta skor. Uppe i varv men tar det med en klackspark.

En dag imorgon också.

Nere i centrum är det en öronbedövande tystnad men den för mig okända mannnen står fortfarande kvar och smusslar öppet med någonting. Har svårt att tro att det är Ahlgrens bilar han tillhandahåller.

Regn


Dr. Paul Wolff & Alfred Tritschler

18 augusti 2012

Doré


Gala


Trist DN-gala. Inte mycket som var bra. Bänkarna gapade tomma. Publikmagneterna Bolt och Isinbayeva saknades. Inga svenskar som är i toppslag. Sömnigt på flera håll och kanter. Knappt en vecka sedan OS avslutades. Blir för mycket av det goda. Baksmällan sitter fortfarande i.

SVTKarlsson skriver på twitter: Ingen kan svara på en fråga lika länge som Emma Green Tregaro.
Och. Vi är olika. Vissa säger inget överhuvudtaget, andra igen så snacksaliga att man bryter för reklam. Aldrig bra. Jag säger som jag alltid brukar säga, jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt, sagt ur ingenting, så att säga. Om man säger, det kan man säga. Inte! Så säg.

Pitkämäki etta. Ingen speciell finsk glädje. Finnen prickade helt enkelt in storformen en vecka för sent. Finnkampen nästa....där Holm eventuellt gör comeback. Sunneborn skall ju också vara med kan jag tänka mig. Blir kul. Eller inte. Välj själv.

Märkligt av en kulstötare (Cantwell) som under flera år stött långt över 22 meter (pers. 22.54) knappt orkar över 20 i dagens läge. Nåja, 20.58 men ändå. Skadeproblem eller bara ur slag? Han var inte på tårna i London heller.
Största bottennappet: längdhopperskan Reese, slutade nia på mediokra 6,23 och inte ens fick hoppa de tre sista hoppen. Vi snackar baktungt. Var är du, Erica Johansson?

16 augusti 2012

Finns


Auton


Kör rakt in på bloggen med buller och bång, Självskriven. Oklart om den är dumpad eller parkerad. I Gnesta. Nu lär den vara bort men finns här!

14 augusti 2012

1975


Rotade i vinylsamlingen - en grannlaga uppgift -  idag och fann till min stora glädje den här med The Eagles. Gamla synder. Countrybaserad avslappnad rock av bästa märke. Omslaget har annars relief och är i matt papp. Klassiker. Snyggt. Rejält. Vaxat.
Så jag la på en rem helt sonika. Efter genomlyssning strax innan middagen kände jag mig vederkvickt och i bra balans. Harmoni.
Albumet One Of These Nights (bandets 4:de i ordningen) släpptes för drygt 37 år. Såldes i över fyra miljoner ex har jag för mig. Den mer rockigare Hotel Californina  som kom året därpå är överreklamerad om ni frågar mig. Den här gillar jag helt klart bättre. Tätt följd av Desperado (-73).

12 augusti 2012

Buckingham Palace

Sista dagen på OS. Känslan sedan när tomheten infinner sig efter ett idogt tittande under två veckor.
Helt klart blivit en hel del tid framför TV:n eftersom jag hade den här drömmen härom natten:

Jag och min familj blir av någon outgrundlig anledning bjudna till Buckingham Palace, den brittiska monarkens officiella residens i London, där drottningen av England d v s Elizabeth tar emot oss i representationsrummet. Vi serveras te och scones och tonen är gemytligt. Samtalsämnet nummer ett är förstås OS. Elizabeth är glad som en lärka över de brittiska framgångarna. Min fru sticker in med att "simmerskan Alshammar är värd all beundran". Själv får jag frågan varför Finland underpresterar men jag vägrar svara, fipplar förstrött med mobilen och låtsas inte höra. Plötsligt blir drottningen som förbytt. Hon kryper in under en stol, på alla fyra ikädd sin rosa dräkt. Hon vickar på rumpan och sjunger högljutt några strofer ur God Save The Queen.
För att dra ett streck över det pinsamma i situationen springer Elizabeth ut ur rummet, med stolen på ryggen. Efter ett par minuter är hon tillbaka för att dela ut allmosor till oss i form av pengar!

Jag har återkopplat drömmen ett par gånger vid middagsbordet. Möts av tystnad.

8 augusti 2012

OS börjar ikväll



Frågar du finnen när OS i London börjar är hen inte långsam i sitt svar. Med ostadig blick och röbrusig kind svarar hen i falsett: -"Herrarnas spjutkval onsdag 8:e augusti!".
Det är som om livet plötsligt får en mening, alla pusselbitar faller på plats och finnen vaknar till liv ur en lång dvala. Spjutkastning ger tröst. Säg Nevala, Siitonen eller Räty och finnen får något erotiskt i blicken. Viska Lillak eller Korjus utanför en proppfylld bastu och alla där inne kommer utrusande och vill krama om dig i samförstånd. High five på alla fronter.

Enligt rapporter jag fått från London ser framför allt Tero Pitkämäki avslappnad ut och det bådar ju gott inför kvällens nervkittlande kval. Teros säsongsupptakt har dock varit allt annat än lyckad.
De två övriga blåvita kastarna är Wirkkala och Mannio. Den sistnämnde vann för övrigt brons i hemma-EM 2012.
Ut och kasta där med basta.

7 augusti 2012

Tuuli







Väntan är över. Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom äntligen första OS-medaljen för Finland. Tuuli Petäjä lyckades erövra en fin silverplats i min nya favoritsport windsurfing, kallad brädseglingsklassen.


Behövs inga fler medaljer. Tuuli (sv.vinden) har räddat nationen från ett fullständigt fiasko.

3 augusti 2012

Blött


Vi snackar mollbergare.Jag tänker på det idiomatiska uttrycket: som åsnan mellan två hötappar. Se där lite tankar och funderingar sä här en fredagsmorgon. Dock, ingen ko på isen. Än.

2 augusti 2012

Jane


Mycket svenskt här på den finskinspirerade bloggen. Förbrödring. Sveriges sak är finsk med andra ord.
Jag plaskar vidare och försöker undvika kallsupar. Bada av och allt det där snacket. Och toppsimmarna blir bara yngre och yngre, framför allt på damsidan. Det är Missy The Missile hit och Ruta Meilutyte dit, sedan spetsar vi med ett kryddmått Santa Fe. Eftersläcker med Yeah Shiwen. Är lite osäker på vissa av namnen som jag rabblat upp men orkar inte dubbelchecka just nu. Jag trappar ner inför handbollen som startar alldeles strax.

Vill i förbifarten påminna er om Jane Cederqvist. Hon var bara 12 år när hon började blöta fötterna. Tre år senare, 1960,  åkte hon till Rom-OS och erövrade silvermedalj på 400 meter fritt, blev Silver-Jane med hela svenska folket och för denna bedrift kvitterade hon ut Svenska Dagbladets guldmedalj, som första kvinnliga utövare. Året därefter hade hon simmat av sig och slängde in badmössan för torkning, blott 16 år gammal.

Kemiproblem

Följer med det svenska damhandbollslandslagets förehavanden med extra intresse. Silvermedaljlaget från EM 2010 har överraskat negativt i OS. Vi får dock inte glömma att de svenska damerna hamnat i mycket svår grupp. Å andra sidan tycker jag att man kan förvänta sig mycket mer av laget. Flertalet av spelarna har varit med under många år och vet hur en slipsten skall dras.

Det har smugit in attitydsproblem i laget.Vågan att vilja vinna måste ju vara större än rädslan att förlora. I inledningsmatchen mot Danmark gav man mer eller mindre bort segern trots halvtidsledning. I slutet blev det stirrigt och ingen vågade ta några som helst initiativ. Vinst där i den första viktiga gruppspelsmatchen och fortsättningen hade givetvis sett annorlunda ut.

Vad sänder tränarduon Johansson/Lundin ut för signaler? För det första verkar ju inte herrarna överhuvudtaget kommunicera med varandra under match. Kemin fungerar inte alls dem emellan. Detta genomsyrar tjejernas spel ute på banan. Ingen vågar göra det där lilla extra utan allt faller bara pladask ner till marken. Pyspunka kallas det för. Spelarna vågar inte lita på varandra. Den uppgjorda taktiken efterföljs inte och en miss av en spelare i något skede av matchen gör att man börjar skälla på istället för att peppa varann. Ett lag i disharmoni. Helt klart.

Det är inte andra gruppspelsmatchen mot Norge som förbryllar mig där dock svenskorna stundtals spelade med goda intentioner. Nej, det är gårdagen som får mig att fundera över sakernas tillstånd. Hur kan ett lag så fullständigt förnedra sig? Fanns inte en tillstymmelse till goda gärningar. Det positiva är att spelet inte kan bli sämre från svenskornas sida. Och då är jag snäll.

Än finns chansen men det skall mycket till om Sverige tar sig vidare till kvartsfinal i OS i London. Då krävs full pott både mot Sydkorea och Spanien samtidigt som man är beroende av resultaten i de övriga matcherna. Lite hokus-pokus med andra ord. Större under har dock inträffat.

Avslutningsvis, ”det frustrerade landslaget” måste genomgå en omedelbar metamorfos till ”det leende landslaget” igen om det skall bli något avancemang i London.

1 augusti 2012

Långsjön


Insjö som utgör gräns mellan Stockholms och Huddinge kommun. Här är gudagott att vara. Grönområden och klippor. Bryggor. Kiosk. Två bajamajor.
Kan vara fett mycket fok här ibland och köerna ringlar till kiosken. Gäller att ha vassa armbågar eller en stor portion tålamod. Matsäck eller massäck?
Vattnet varmt men grumligt. På grillplatsen uppe på berget kan det finnas glas. Se upp. Eller ner.
Värt ett besök. Kvällstid (se bilden) är Långsjön en alldeles sagolik plats.