Kemiproblem

Följer med det svenska damhandbollslandslagets förehavanden med extra intresse. Silvermedaljlaget från EM 2010 har överraskat negativt i OS. Vi får dock inte glömma att de svenska damerna hamnat i mycket svår grupp. Å andra sidan tycker jag att man kan förvänta sig mycket mer av laget. Flertalet av spelarna har varit med under många år och vet hur en slipsten skall dras.

Det har smugit in attitydsproblem i laget.Vågan att vilja vinna måste ju vara större än rädslan att förlora. I inledningsmatchen mot Danmark gav man mer eller mindre bort segern trots halvtidsledning. I slutet blev det stirrigt och ingen vågade ta några som helst initiativ. Vinst där i den första viktiga gruppspelsmatchen och fortsättningen hade givetvis sett annorlunda ut.

Vad sänder tränarduon Johansson/Lundin ut för signaler? För det första verkar ju inte herrarna överhuvudtaget kommunicera med varandra under match. Kemin fungerar inte alls dem emellan. Detta genomsyrar tjejernas spel ute på banan. Ingen vågar göra det där lilla extra utan allt faller bara pladask ner till marken. Pyspunka kallas det för. Spelarna vågar inte lita på varandra. Den uppgjorda taktiken efterföljs inte och en miss av en spelare i något skede av matchen gör att man börjar skälla på istället för att peppa varann. Ett lag i disharmoni. Helt klart.

Det är inte andra gruppspelsmatchen mot Norge som förbryllar mig där dock svenskorna stundtals spelade med goda intentioner. Nej, det är gårdagen som får mig att fundera över sakernas tillstånd. Hur kan ett lag så fullständigt förnedra sig? Fanns inte en tillstymmelse till goda gärningar. Det positiva är att spelet inte kan bli sämre från svenskornas sida. Och då är jag snäll.

Än finns chansen men det skall mycket till om Sverige tar sig vidare till kvartsfinal i OS i London. Då krävs full pott både mot Sydkorea och Spanien samtidigt som man är beroende av resultaten i de övriga matcherna. Lite hokus-pokus med andra ord. Större under har dock inträffat.

Avslutningsvis, ”det frustrerade landslaget” måste genomgå en omedelbar metamorfos till ”det leende landslaget” igen om det skall bli något avancemang i London.