Ut i mörkret och in genom en grind, jag sover på saken, väntar i månens ljus, plötsligt håller jag en ny dag i min hand. Lycka. Svårhanterlig på något sätt. När man har den är man rädd för att mista den. Har man den inte, ja, då är det väl bara så, livet går vidare ändå och du söker med ljus och lykta.
Lyckan gör tillvaron meningsfylld och självklar. Ja, då orkar du med allting runtom kring, med rusningstrafik, meningsskiljaktigheter och melodifestivalen. Du håller en hög lägstanivå precis som trädet i skogen, du är rotad och förgrenad. I en förunderlig värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar