14 juni 2011

Gustav Adolf Fingal




Pusselbitarna faller så småningom på plats men än lägger jag mig inte platt på rygg. Samma vad näsan anbelangar. Det är några äpplen kvar i fruktkorgen nämligen. Bidar min tid. Jag ropar inte Nej än. De fördömda böngroddarna lägger jag dock försiktigt åt sidan. Hamburg får allt vänta på ett besök. Blir förmodligen nästa gång. Osökt tänker jag på filmklassikern Mördartomaterna anfaller. Gränsfall.

När ändå allting kommer omkring hux und flux passar jag på att presentera mannen, myten och legenden. Ja, ni har säkert redan listat ut vem den gamle räven är på bilden. Helt rätt! Finlandssvenske Gustav Wiklund. Lite av en favoritskådis faktiskt. Ägare till ett digert CV. Ljuger rätt mycket när jag säger att han figurerat i de flesta blåvita filmproduktionerna genom åren.

Lagom nonchalant gräver jag t ex fram hans schlemmiga roll som Ryssi-Jussi ("jag skall bara visa er en fin liten råtta") ur Niemis Populärmusik från Vittula (Populaarimusiikkia Vittulajänkältä).

Hade det funnits en lättillgänglig gilla-knapp här och nu vad beträffar akvarellmålning hade Gustav tryckt blixtsnabbt.

Inom kort skall jag titta lite närmare på Jard Samuelson!

2 kommentarer:

Barbro Binda sa...

Lägg pussel du, men Kris Kristofferson på målningen hos Josephzohn var precis den jag famlade efter i mitt mörka huvud. Tack! :-)

Tommy sa...

Yepp, jag fortsätter med pusslet, Barbro. Håll till godo! Tydligen är det någon annan ändå. Kris är ordet. Tack själv:)